Hej då surkärring…
Jag har ett erkännande, ibland i vissa perioder är jag en riktig surkärring. Jag skäms över mitt beteende och tänker hela tiden att nu får jag banne mig skärpa till mig. Så tänker jag varje gång efter ett av mina utbrott. Men så kommer den där perioden i månaden och löftet till mig själv är ett minne blott.
Den som allt för ofta får se denna sidan av mig är min älskade man. Han har det inte så lätt alla gånger och det är ett under att han står ut med mig. Han behåller alltid sitt lugn och väntar till stormen är över. Igår var en sådan dag då surkärringen gjorde ett besök hos oss. Idag, när jag känner mig mer i balans kan jag skratta åt det och tänka, men herregud Jessica, skärp till dig och väx upp. Men igår, när jag hade alla känslor utanför kroppen kunde jag inte kontrollera någonting. Jag kunde verkligen inte tänka rationellt utan blev en surkärring så fort jag steg innanför dörren till lägenheten. Och sen bara rullade allt på…
Jag hatar när jag blir sådan här och ångrar mig alltid efteråt men vad hjälper det när det sedan händer igen månaden efter. Jag måste verkligen skärpa till mig. Inse att jag inte kan få allt på mitt sätt utan att vi faktiskt är flera i vårt hem som måste få utrymme till att bestämma och tycka och tänka. Det ska bli mitt tidiga nyårslöfte, att acceptera att vi är olika jag och min man och att allt inte kan ske på mina villkor. Det kommer inte att bli lätt men jag måste verkligen ändra på mig för så som det är nu är det ohållbart. Det inser jag.
Så Rasmus, om du läser det här. Nästa gång jag börjar gapa om att du har gjort fel mat eller annat oväsentligt…påminn mig då om detta inlägg. Igår var inte ok och jag skäms över mitt beteende. Igår var jag inte 38 år utan snarare 3 år. Förlåt!
Kram, J
Åå förstår vad Du menar! Vissa dagar känns allt bara sklt! Jag har dock bestämt mig för inte försöka motarbeta det för då
Blir det bara värre utan helt enkelt bara vara noggrann med att tala om för maken att jag inte mår bra den dagen osv så att han vet och inte ska ta det personligt! Men det är inte lätt och man hatar ju de dagarna! ? Stor kram ?
Men verkligen Emma vad man hatar dessa dagar! Det värsta är att jag känner mig som en surkärring men kan inte göra något åt det…det liksom bara bubblar ilska ur mig. Ska kolla upp det där med medicinering även om jag är emot det, men kanske värt om det blir värre. Har också hört att zonterapi kan hjälpa och det känns som ett bättre alternativ för mig. Kram!
Jag känner igen mig så mycket och faktum är att det där var jag igår också. Stackars min sambo :/ Jag tror på nyårslöftet, jobba med sig själv är en ständig process och superviktigt men supersvårt att ändra beteenden som man ofta har med sig långt bak. Men emellan varven får vi inte glömma att vi också är fantastiska vi kvinnor trots PMS och andra saker! Heja dig och heja oss! Hittade hit häromdagen, fin blogg kram Sofia
Hej Sofia och välkommen hit, vad roligt att du hittat mig och min blogg! Så skönt att flera känner igen sig, det är alltid skönt att inte vara ensam. Vi får kämpa tillsammans med att förändra beteendet men också påminna varandra om att vara snäll mot sig själv. Vi är bara människor och det är ok att inte vara perfekt. Stor kram till dig!
Åhh jag känner verkligen igen mig i det du skriver Jessica. Det får bli mitt tidiga nyårslöfte också. kramar till dig!
Men så skönt att jag inte är ensam…det är ändå lättare när man vet att det inte bara är jag. Kram fina!