Usch, i morse hade jag en riktigt dålig morgon. Inget blev som jag tänkt och planerat för vilket resulterade i att jag fick stressa som en tok. Alltid när det blir stressigt krånglar Noah extra mycket. Det är som att han känner på sig att vi har bråttom och då ska det sättas på tvären och trilskas. Och så jag, med världens sämsta tålamod just denna morgon. Orkade inte vara lugn och pedagogisk utan bröt ihop i hallen. Höjde rösten mer än jag borde. Ja, du kanske förstår.
Som ett brev på posten kom sedan det dåliga samvetet. Jag är vuxen och borde veta bättre men när Noah för fjärde gången i ordningen vägrade sätta på sig sina överdragsbyxor brast det för mig. Jag ville bara resa mig upp och gå. Slippa allt tjafs och bara gå till jobbet. Det gjorde jag ju så klart inte. Eller, jag reste mig upp och satte på mig min jacka som att jag skulle gå och då blev ju Noah jätteledsen. Jag har fortfarande en klump i magen över det. Förklarade för honom att jag aldrig skulle lämna honom, kramade honom länge och så började vi om. Några gånger till trilskades han men då struntade jag i det. Jag satte på honom överdragsbyxan mot hans vilja och när vi kom till jackan var han glad igen. Jag däremot hade fortfarande dåligt samvete och ont i hjärtat och det kommer jag nog ha resten av dagen. Tills jag hämtar honom på dagis och vi är tillsammans igen.
Känner du igen dig? Har du något tips på vad man ska göra när man blir så arg så att man inte vet var man ska ta vägen? Är så orolig för att Noah ska fara illa även om jag förstår att jag måste visa honom vad som är rätt och fel, och ibland höja rösten för att han ska lyssna. Varje gång efter ett sådant här bråk maler tankarna och jag mår på riktigt dåligt! Ingen skön känsla men det viktiga är att min prins mår bra och det verkade han göra när vi pussades hej då på förskolan. ❤️
Hoppas du hade en bättre start på dagen än jag.
Kram, J
Åh jag vet precis hur det är. Just nu är vår dotter i en period när hon blir jättebusig/bråkig vid påtagning av pyjamas och tandborstning. Och jag som är gravid har inget tålamod kvar på kvällen och är dödstrött och ryter åt henne med arg röst. Dessutom sparkar hon ofta mot magen (hon vet inte om att jag är gravid ännu) när vi ska ta på pyjamas och då blir jag rädd och ännu argare. Usch, det är den jobbigaste stunden på dagen och jag önskar så att det kunde vara en mysig stund istället. Jag är iallafall noga med att alltid säga ett kärleksfullt godnatt och säga hur mycket jag älskar henne innan jag går (min man nattar) så hon inte somnar med arg mamma på näthinnan. Men precis som nån skrev så tror jag det är bra att vi visar flera av våra sidor för våra barn och ber om förlåtelse om man gått över gränsen. Jag tänker att de lär dem empati och att själva rannsaka sig själva och be om förlåtelse i långa loppet. Vi är vuxna men vi har ju ändå känslor och gud ska vet att det inte är så lätt alla gånger!
Jenny, du satte ord på det jag känner. Precis så är det och jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Som många redan skrivit, vi är bara människor och vi gör så gott vi kan. Det där med förlåt är viktigt och jag är också noggrann med att förklara för Noah varför jag blev arg, säga förlåt och bli vänner igen. Kram till dig och grattis till bebis i magen! ❤️
Som jag sagt förut… toaletten är hur bra som helst att gå in på och bara ”gah!!!” andas två gånger och sen är man fit for fight igen ?
Men du är bara människa och att vara mänsklig innebär att man kanske inte alltid är så himla pedagogisk i alla lägen. Du är inte ensam, det händer oss alla. Kram ❤
Nästa gång blir det toaletten Stina! 🙂 Man vill du vara den där lugna pedagogiska mamman men dom du säger, vi är bara människor och det är ok att fela. Kram
Åh det var precis vad jag behövde läsa idag för att inte känna mig som ett monster (lite överdrivet men det är så man känner sig när man får dåligt samvete) vi har SÅ mycket problem med vår bebis (10 mån) och maten. Han vägrar i princip allting och när man väl lyckas få ned något spyr han upp allt, vill ibland bara skrika rakt ut och typ försvinna till andra sidan jorden. Får så himla dåligt samvete när han ser att jag blir arg, för då börjar han gråta 🙁 men som du säger, tålamodet tar bara slut ibland och man höjer rösten lite väl. Usch, jag brukar iallafall överdriva med pussar,kramar och gos så Han förstår att jag älskar honom över allt Trots att man tappar det ibland. Bra tips att lämna en stund och ta några andetag. Det gör jag med ?? tack för att du alltid skriver så ärligt och från hjärat Jessica!! Du anar inte hur mycket det betyder att läsa, att man inte är den enda som kämpar ibland <3 kramar
Men fina du, så härligt att du också ät ärlig och delar med dig Becka! ❤️ jag tror att det är jätteviktigt att man gör det och inte målat upp en perfekt låtsasvärld. Det var en av sakerna jag lovade mig själv när jag började blogga. Att inte försöka utan visa och skriva om livet, så som det är på riktigt. Hoppas att det löser sig med er lilla kille, kärlek och styrka till dig. Kram
Tror alla går igenom det och alla tappar det ibland!
Jag tror det viktigaste är att be om ursäkt o förklara att man gjorde fel. Alla kan ju fela… Jag har ingen ambition om stt försöka få barnen stt tro att jag är perfekt 😉
Men givetvis får man dåligt samvete! Kom bara ihåg att det blir enklare sen och att alla har det så till och från!
Tack för pepp Malin, det behövde jag idag. Och du har helt rätt, mammor får också fela. Stor kram
I know the feeling 🙁 Såna mornar har vi också här hemma. Sen kommer det där dåliga samvetet när barnen är lämnade. Gaah! Bättre nästa gång! kramar i massor! //Satu
Tack fina du! Kände mig som världens sämsta men nu känns det lite bättre. Skönt att jag inte är ensam. Stor kram!
Hej Jessica, Åh jag känner så igen mig! Min dotter som snart är 2 år är inne i samma fas. Alltid tjafs när jus överdragsbyxorna ska på. Oftast har man tålamod men så kommer det tillfällen när man inte har det. I bland går jag bara ifrån hallen till ett annat rum i 30 s och andas men i bland blir det som i ditt fall. Med dåligt samvete såklart. Jag tror det är jättevanligt och inget som skadar för framtiden. VI är inte mer än människor. Stor kram till dig!
Tack för att du delar med dig Sara, ska testa med att gå undan i några sekunder nästa gång. Man mår ju så dåligt när man tappar det och känner sig som världens sämsta mamma. Kram!