Jessica Olérs Brelid

Kan inte förstå att vår lilla skrutt ska börja på förskolan nästa vecka…var tog tiden vägen?! På måndag börjar vi alltså med inskolningen och det känns både roligt och lite sorgligt. Jag har ju varit hemma med Noah i 1 1/2 år och nu helt plötsligt ska vi inte vara tillsammans på dagarna längre. Är dock övertygad om att det är bra för oss båda, bra för Noah att få tid för sig själv att leka med kompisarna och upptäcka världen utan mig och bra för mig att få tänka på något annat än blöjbyten och  mat- och sovtider. Att han dessutom ska börja på världens bästa förskola med världens bästa pedagoger känns tryggt och bra!

 

 
Första dagen kommer vi att vara hemma hos oss tillsammans med den pedagog som är ansvarig för Noahs inskolning. Detta för att han i egen takt ska kunna närma sig henne i sin egna hemmiljö där han känner sig trygg. Noah är väldigt social så jag tror inte att det ska vara några problem men man vet ju aldrig. Jag vågar inte ta ut något i förskott. Resten av veckan ska vi sedan vara på förskolan tillsammans med de andra barnen. 

Jag kommer att ta de första tre dagarna av inskolningen och Rasmus de två sista beroende på hur allt går. Behöver Noah fler dagar på sig får vi ge honom det. Om allt går som det ska börjar jag jobba igen på torsdag. Så konstigt men så roligt! Jag har ju privilegiet att älska mitt jobb och mina kollegor vilket gör det lättare att komma tillbaka efter en så lång tids frånvaro. Jag är dock lite nervös inför pusslet med att hämta och lämna och perioden med massa sjukdomar så här i början. Som tur är har jag förstående kollegor och en fantastisk chef så det ska nog lösa sig. Dessutom är vi ju två som delar på ansvaret så det här kommer att bli bra. 🙂

Har några praktiska saker som måste lösas innan måndag annars är det mesta fixat. Och det jag missat får vi ta längst vägen.

Nu ska jag gå ner till mina killar. Vi är hemma hos Rasmus pappa i Västegötland och myser. 

  
Stor kram och tack för att du läser min blogg, det betyder massor för mig. <3