Bara på den senaste veckan känner jag att Noah vuxit massor. Inte bara det att han dragit iväg på längden utan även i hans sätt att vara. Nu förstår jag vad han vill när han gör eller säger något på sitt språk och det är verkligen så häftigt med den kommunikationen. Men med denna utvecklig kommer ju även den egna viljan. Den egna viljan som ju är ett steg framåt i hans utveckling men ack så frustrerande för mig vissa gånger. Det går bra när jag är utvilad och på gott humör men just nu när jag är ganska trött och pms:ig hanterar jag det inte så bra.
Jag ger efter så fort han börjar gapa och skrika för att jag inte har orken att stå emot. Det är enklare att just där och då låta honom få som han vill för att slippa gråt och bråk men jag vet ju att i längden är detta sätt inget bra alternativ. Som idag, när jag höll på att röja efter frukosten och han kommer med en av sina böcker och vill läsa. Jag förklarar för honom att jag bara ska göra färdigt i köket och sen kan vi läsa men han ger sig inte. Till slut ger jag upp och lägger mig med honom i sängen och läser vilket är så mycket mysigare än att röja i köket. Och köket kan ju alltid vänta, jag har ju hela dagen på mig att fixa med det. Känner att jag valde det som var viktigast men också att jag måste lära Noah att ha tålamod. Denna gång ville han ju bara läsa en bok men nästa gång kanske det är något annat, och jag kan ju inte låta honom få som han vill bara för att han gråter. Tycker det är extremt svårt det här, men vem har sagt att det ska vara enkelt att vara mamma. 🙂
Nu sover prinsen och jag ska passa på att läsa lite. Rasmus är på biblioteket och pluggar. Han har inlämning om ca en vecka så nu är det slutspurt vilket betyder att han måste köra lite helgplugg. I morgon ska vi dock ha en dag tillsammans hela familjen.
Kram!
