I lördags var vi hembjudna till min fina kollega Johanna och hennes familj. Varje år har de nämligen en liten sommarfest och till den dukar de upp en buffé med hembakade kakor. Till traditionen hör att man varje år måste ha en sort mer än föregående år. Detta år landade de på 18 olika sorter så du förstår ju att vi rullade hem därifrån på kvällen. 🙂 Allt var så himla gott men min favorit var kokostopparna som jag åt flera stycken av.
Noah var verkligen i sitt esse på kalaset och röjde runt med alla barnen i trädgården. Det gäller dock att ha koll på honom för ett tu tre så hade han klättrat upp i en klätterställning som var ganska högt upp och då fick jag lite panik. Tycker det är svårt det där. Vill släppa honom så att han lär sig samtidigt som jag är så rädd att något ska hända honom.
När eftermiddagen blev till kväll drog världens bästa värdpar fram grillen. Så himla mysigt hade vi det och så roligt att få träffa Johanna och hennes man Pers trevliga vänner. Trots någon regnskur och lite kyla satt vi ute och åt, pratade och skrattade. En mycket lyckad dag!
Kram!
Så skoj att läsa ikapp några inlägg, upprepar mig ofta, men oj så roligt och bra du bloggar. Blandningen, att du delar med dig, all värme som lyser igenom och livets upp och nedgångar, tack för att du delar med dig så fint. Det var sannerligen inga dåliga tillställningar ni varit på, Noah och barnen var ju toksöta som små pirater:)) Kom på mig själv att tänka på erat bröllop i helgen, hur din säkerligen fina klänning ser ut, Rasmus och Noah kläder, dukning, blommor och vilka örhängen du valde osv. Lite komiskt:) Stor kram till dig!
Du gör mig så himla glad Åsa, tack tack tack för din fina kommentar! ❤️ Så lusigt att du tänkte på vårt bröllop och på Noahs kläder speciellt. Har hittat hans kläder nu och han kommer vara så fin. Tänkte lägga upp ett inlägg och visa snart. Stor kram!
Vilken kakbuffe ? Förstår att ni hade det mysigt.Det är en svår balansgång mellan att låta barnen upptäcka världen samtidigt som man vill skydda dem från allt.Märker det tydligt på min 9-åring men också min 3-åring såklart.Det är så trevligt att kika in i din blogg och nu närmar ju sig den stora dagen med stormsteg ?
Men heller hur Mikaela, den var helt fantastisk! Skönt att höra att du också funderar kring det här med att släppa iväg dem och hålla sig lite i bakgrunden. Så himla svårt! Kul att du gillar min blogg. 🙂 Nu börjar det verkligen dra ihop sig och vi planerar för fullt så att allt ska bli precis som vi önskar på vår stora dag. Kram