Jag vet inte vad det beror på men nu har Noahs mammighet eskalerat. Det är BARA jag som gäller. BARA jag som ska lägga, klä på, byta blöja, komma till honom på natten, gå upp med honom på morgonen…ja, i precis allt är det bara jag som gäller och det är så frustrerade för både mig och Rasmus. Jag får liksom aldrig en paus och de mornar då jag har sovmorgon och Rasmus ska gå upp med N vägrar han gå upp utan ligger som ett plåster på mig vilket resulterar i att jag inte kan sova. Nu känns det som att enda alternativet för mig att få en paus är att åka iväg och sova borta någon natt och det känns ju sådär.
Tidigare har det funkat bra när jag varit borta, då har det gått bra med Rasmus. Men den senaste veckan har det inte funkar. Noah har blivit helt vansinnig när han upptäckt att jag inte kommer hem till läggning eller inte ligger bredvid honom i sängen på morgonen när han vaknar. När Rasmus försöker lugna och trösta slår och sparkar han omkring sig och skriker ”bara mamma”. Är det här vanligt?
Även vid lämning på dagis märker jag skillnad. Tidigare har det bara varit att lämna honom. Pussat och kramat hej då och så har han skuttat iväg. Men inte nu. Nu vill han att jag ska hålla honom i famnen och han har väldigt svårt att släppa mig vilket är jättejobbigt. Jag undrar vad det är som händer i hans lilla kropp? Kan det vara att han känner av att jag den senaste tiden inte varit mig själv? Vad det än är så hoppas jag att det går över snart. För visst är det mysigt att ha en liten person som älskar en så mycket men det är också väldigt jobbigt att vara den enda som duger. Både för mig och Rasmus.
Kram, J
Åh! Förstår att det är kämpigt för er. Ha inte dåligt samvete för att du sover borta nån gång då och då. Noah har ju sin pappa. Ni kanske precis som någon annan skrev, fått en väldigt känslig kille som behöver tanka mycket närhet av dig. Det var väll ffa du som tog föräldraledigheten oxå så att det är just du som står honom allra närmast är ju inte så konstigt. Jag har ju bara ett barn, men jag tycker det blir mindre konflikter när jag eller pappa verkligen tagit oss kvalitets tid ihop med vår son på egen hand. Typ går på museum eller gå till biblioteket. Kanske som någon skrev att ni nätter ihop funkar. När vi hamnar i jobbiga situationer så försöker jag alltid prata om det sen. Sätta ord på alla känslor. Hoppas verkligen det ebbar ut snart. Kramar!
Tusen tack Nina för kloka ord och råd! Det betyder så mycket och särskilt nu när vi är mitt i det och det är svårt att tänka klart. Jag tror att Noah känt av att jag inte varit mig själv den senaste tiden och inte varit lika närvarande. Ska försöka ge honom mer tid så kanske det släpper. Stor kram, J
Hej! Och tack för en fin och mysig blogg!
Hoppas inte att du tar min kommentar fel. Jag är absolut inte ute efter att tillrättavisa och/eller ge dig dåligt samvete. Ser dock på situationen annorlunda och vill dela min syn. Helt enkelt. Jag tror det blir motsatt effekt för Noah om du tar en ”paus” och åker iväg själv för ett par dagar. Jag tror då att hans mammighet kommer eskalera X 100 och bli än värre då du väl är hemma igen. Han visar ju så tydligt att han behöver just dig och din närhet nu. Så försök ge honom det. Att åka bort bekräftar liksom bara hans oro (att du faktiskt kan försvinna), då han är alldeles för liten för att förstå att mamma kommer åter om 2 dagar. Kanske kan du hitta sätt att ”andas ut” utan att för den delen åka bort just nu.
Liknande fråga togs upp av en lyssnare i podden ”barnvagnspromenader”. Minns tyvärr inte vilket avsnitt. Experten Louise Hallin gav då sin syn på saken. Hon förklarar så bra, så ett tips är att försöka hitta avsnittet. Eller kanske kontakta henne om råd?
Även om att åka bort är en enkel och snabb lösning för en förälder, tror jag att det får konsekvenser för barnet. Min son är nu 2,5 år, och det är iaf så JAG ser på saken. När vår son var väldigt bestämd med att jag skulle natta honom, nattade vi honom tillsammans (jag och hans pappa) ett par veckor. Därefter fick pappan åter ”lov” att natta. Kan ju vara värt att prova då det kommer till nattningen! Dessutom kan ju R vara det som sköter själva kvällrutinerna i sängen (läsning, sång), och du bara finnas tyst bredvid.
Jag vet att det är kämpigt emellanåt, men allt kommer ordna sig! Hoppas innerligt inte att du misstolkar min kommentar, men då jag såg kommentarer som uppmuntrar dig att åka bort ville jag även ge en annan syn på situationen.
Du är den bästa mamman till din son!
Kram!
Hej Jessica och tack för dina tips och råd. Jag tar absolut inte illa upp, jag vill att du ska framföra dina åsikter och ge mig tips på vad du tror är bäst. Jag uppskattar det och det är precis så jag vill ha det i bloggen. 🙂 Jag har också tänkt på det du skriver och bestämt mig för att ge Noah mer tid. Den senaste tiden har jag varit ganska frånvarande och jag tror att det kan vara en av anledningarna till att han är så mammig just nu. Det i kombination med att han bär på mycket känslor min lilla prins. Jag ska absolut söka upp avsnittet du tipsar om. Är så glad att jag har så många genom bloggen att bolla detta dilemma med…
Ska redan ikväll börja med nattningen så som ni gjorde, att vi nattar båda två. De senaste veckorna är det enbart jag som nattat honom och det är klart att det har blivit en vana för honom. Men från och med nu så ska vi lägga honom tillsammans jag och Rasmus.
Jag misstolkar absolut inte din kommentar och är glad att du vågar säga vad du tycker och tänker. Stor kram till dig!
Härda ut. Plötsligt är han en fjunig pre-teen som inte alls vill kramas. Kram?
Haha, så är det ju. Då kommer jag vara den som klamrar mig fast vid honom och vägra släppa. 🙂 Kram
Tror att en del barn bara är väldigt mammiga och pappiga och att det i perioder blir mer intensivt. Jag tror helt klart det kan spela in att han känt av att du haft det jobbigt på senaste.. Barn känner ju väldigt lätt av sådant även om man inte säger något och försöker att vara ungefär som vanligt. Hörde en gång att det kan vara bra att försöka göra sakerna tillsammans.. Tex att du och Rasmus nattar honom tillsammans ett tag. Förhoppningsvis kommer det lätta snart.
Hej Jess, tack för dina kloka ord. Det är lite så jag tänker också så har bestämt mig för att ge honom mer av mig. Låta honom sitta hos mig när han behöver och bara finnas där för honom. Det där med nattning tillsammans är så bra! Har inte tänkt på det förrän du och en annan av mina läsare tipsade om det. Har alltid tänkt att en av oss gör det men nu när det bara är jag som gäller är det ju en super idé att vi är båda två som gör det. Kram, J
Min blivande 4-åring är likadan och det är nytt för mig då storebror aldrig va på det sättet.Jag vet ju att han är en känslig liten kille med mycket känslor och Noah kanske också har mycket känslor inom sig som gör att du är hans största trygghet som han helst tyr sig till.Tro mig jag vet hur jobbigt det är för båda parter.Jag får ofta en känsla av att känna mig kvävd om du förstår mig rätt.Tror du är helt på rätt spår att det kanske krävs att du sover borta för att få tid för dig själv och ha inte dåligt samvete över det.Kram
Hej Mikaela! Åh då vet du precis hur jag känner och jag fattar precis din känsla med att ibland känna sig kvävd. Den känslan har jag också. Har bestämt mig för att ge honom så mycket tid som det bara går så hoppas jag att det snart går över. Kram, J