Header Image

Jessica Olérs Brelid

Idén om att starta en blogg kom till när jag och min familj beslutade oss för att spendera sex månader i Australien. Tanken slog mig att det kunde vara roligt för vänner och familj (och alla som tycker det var intressant) att följa vårt äventyr på andra sidan jorden. Efter våra sex månader utomlands är vi nu hemma i Sverige igen och bloggen har fått leva vidare. Här kommer ni att få följa mig och min familj i stort och smått, högt och lågt. Jag kommer att ge er en så ärlig bild som möjligt av livet som fru och småbarnsmamma med allt vad det innebär. Jag heter alltså Jessica Olérs Brelid, är 38 år och lever tillsammans med min familj som består av min man Rasmus som är 27 år och jobbar som arkitekt och vår son Noah som är född i juli 2014. Jag kommer ursprungligen från Dalarna, är till hälften colombianska och jag älskar mat och att resa. Kontakt: [email protected] <a href="http://www.bloggportalen.se/" target="_blank"><img src="https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=162473" border="0" /></a>

Pepparkaksbak

Publicerad,

Igår var jag så galet seg. Trots att jag sov länge på morgonen somnade jag ändå när Noah vilade. Kunde inte hålla ögonen öppna. Orkade inte ens gå upp när Rasmus ropade att lunchen var klar. Ville bara sova vidare…

Till slut pallrade jag mig upp och fick i mig lite mat. När Rasmus och Noah sedan gick till lekparken gick jag ner till poolen och lade mig en liten stund i solen. Det var dock så otroligt varmt så klarade bara 10 minuter innan jag behövde lägga mig i skuggan med min bok. Jag älskar verkligen att läsa och har gjort det alldeles för lite sedan Noah kom. Nu försöker jag dock läsa lite varje dag.

Poppey seeds muffins och hemgjord lemonad (tack Rebecca).

Efter en stund så kom Rasmus och Noah ner och badade. De var i ganska länge så till slut skakade Noah tänder. När Rasmus då tog upp honom blev han superledsen och tyckte inte alls att det var en bra idé att gå upp. Han älskar verkligen att bada och skulle säkert kunna vara i vattnet hur länge som helst. 🙂

Stor och liten <3

På eftermiddagen bakade vi sedan pepparkakor här hemma. Noah var med men han åt mest av mjölet och degen och tröttnade ganska snabbt på att baka. Nu har han i alla fall varit med om sitt första julbak och till nästa år när han är lite större kommer han nog att tycka att det är roligare. 

 

Har man ingen bagarehatt får man ta sin kungakrona…

  
    
    
    
 

Kram från ett soligt Melbourne!

2 Kommentarer

  1. Birgitta Gunnarsson

    Gulliga Noah, mamma och pappas lilla hjälpreda! Hoppas pepparkakorna blev goda! Kram

    • Ja, han är verkligen en liten hjälpreda…vill alltid vara med när det ska tvättas eller lagas mat. 🙂 Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *