Header Image

Jessica Olérs Brelid

Idén om att starta en blogg kom till när jag och min familj beslutade oss för att spendera sex månader i Australien. Tanken slog mig att det kunde vara roligt för vänner och familj (och alla som tycker det var intressant) att följa vårt äventyr på andra sidan jorden. Efter våra sex månader utomlands är vi nu hemma i Sverige igen och bloggen har fått leva vidare. Här kommer ni att få följa mig och min familj i stort och smått, högt och lågt. Jag kommer att ge er en så ärlig bild som möjligt av livet som fru och småbarnsmamma med allt vad det innebär. Jag heter alltså Jessica Olérs Brelid, är 38 år och lever tillsammans med min familj som består av min man Rasmus som är 27 år och jobbar som arkitekt och vår son Noah som är född i juli 2014. Jag kommer ursprungligen från Dalarna, är till hälften colombianska och jag älskar mat och att resa. Kontakt: [email protected] <a href="http://www.bloggportalen.se/" target="_blank"><img src="https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=162473" border="0" /></a>

Konsert

Publicerad,

I måndags var vi på konsert på söder, The Tallest Man on Earth. Innan konserten mötte jag och Rasmus upp syster och hennes man för middag på en vietnamesisk restaurang som har supergod mat, Nem Nem Quan på Åsögatan. Noah var hemma med faster och farfar som kommit upp från Västergötland på besök. Noah är väldigt förtjust i sin farfar vilket är så härligt att se. Farfar skämmer bort honom och låter honom göra lite som han vill, går med honom i all oändlighet till skrutts lycka.

Efter middagen mötte vi upp några vänner så vi var ett stort gäng som gick och lyssnade på fin musik. Jag ska erkänna att jag är värdelös på musik. Vet aldrig vad några låtar heter eller vem det är som sjunger, texter kan jag dock. De sätter sig snabbt så jag sjunger gärna och ofta med till min omgivnings stora glädje (not). Denna gång kunde jag dock inte en enda text, alla låtar var nya för mig.

Konserten var bra, men lite för lång för min smak. Det kan dock bero på att det var bastuvärme på Göta Lejon, noll ventilation och fullsatt. Ja, du förstår ju…så varmt! Till slut öppnade de dock upp dörrarna så att det kom in lite frisk luft och det var en väldans tur, fick nästan panik ett tag. Den sista låten som sjöngs, var helt fantastisk. Då sjöng hela bandet med i olika stämmor, så vackert! Han är verkligen duktig, extra kul att han är från Dalarna.

Jag och min älskling

   Efter konserten promenerade vi hem i sommarnatten, älskar ljuset och värmen. Tänk om man alltid hade minst tre månader då det var garanterat fint väder, vad härligt det skulle vara! Stockholm är verkligen vackert, tycker att jag upptäcker nya härliga saker hela tiden trots att jag bott här i 15 år. Kommer att sakna min vackra stad och alla fina vännerna när vi far. Som tur är finns allt kvar tills när vi kommer hem igen.

Kram, Jessica

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *