Jessica Olérs Brelid

Noah börjar verkligen bli en stor kille nu! Det märks så tydligt hur han vill göra allt själv nu och hur han härmar mig och Rasmus i det vi gör och säger så nu får vi passa oss. Härom dagen slank ett ”jävlar” ur mig och snabbt hördes ett lite försök till ”jävlar” från Noah som ett litet eko. 🙂 

Ett annat steg i hans utveckling är hans vilja och envishet. Får han inte som han vill blir han jättearg, skriker och gråter och lever rövare. Jag och R har varit lite dåliga på att bemöta det och ofta då låtit honom få som han vill men nu har vi bestämt oss för att vi måste stå på oss, vi kan inte låta honom få som han vill bara för att han börjar gråta. Lätt att säga men inte alltid lika lätt i praktiken. 

Ett annat beteende som han har är att när något går emot honom dunkar han huvudet i närmaste vägg eller slår sig själv och sedan kommer han till oss för tröst. Han slår även mig och Rasmus när han inte får som han vill. Är detta ett normalt beteende för en 16 månaders liten kille? I övrigt är han hur fin som helst. Glad, social och oftast väldigt kärleksfull. Han delar gärna ut pussar och kramar, inte bara till mig och R utan även till våra vänner och barnen på öppna förskolan. Måste erkänna att jag är lite orolig samtidig som när jag googlat lite hittat många i samma situation som vi. Jag ska ta upp det med vår BVC-sköterska när vi är hemma igen så att jag förhoppnignsvis kan släppa oron. 

Det är verkligen så som alla sa; från dagen man blir gravid och resten av livet oroar man sig för sina barn. 🙂

Nu ska jag fixa och packa för tidigt i morgon bitti åker vi till Perth. Lovar att uppdatera bloggen så mycket jag kan med bilder om vad vi hittar på på resan.

Just det, lovade ju ladda upp filmen på Noah när han somnar vid matbordet. Har verkligen försökt men får det inte att funka. Fortsätter dock försöka. 

Kram!