Jessica Olérs Brelid

Hej!

Nu är vi hemma i vår lägenhet på Kungsholmen vilket känns väldigt bra! Det var otroligt sorgligt att säga tack och hej till alla där borta. Jag och Rebecca fulgrät båda två när vi skulle säga hej då och vi kramades länge. Noah blev lite orolig över att vi båda grät men så snart han fick vara med och kramas lugnade han sig. 

Resan hem gick hur bra som helst, vi hade inte behövt oroa oss. Vi flög ju över natten på första flighten så Noah sov mestadelen av resan i sin lilla säng. Så skönt och både jag och Rasmus kunde också sova. Vi sov så djupt att vi missade två måltider som serverades. Till frukosten var vi dock vakna. 

Vi mellanlandade i Dubai och dör var det verkligen bråttom för att hinna med flyget till Stockholm. Vi fick springa genom flygplatsen och som tur var hade de en ur flygplatspersonalen som guidade hela skaran som skulle till Stockholm fram till gaten. Annars vet jag inte hur det hade gått. Väl på planet fick vi dock vänta eftersom 7 personer inte dykt upp och man var tvungen att söka upp och plocka ur deras väskor innan vi kunde åka.

Även denna flight gick extremt bra. Lite mer gnäll än första flighten men absolut ingen katastrof. Efter halva resan somnade Noah och sov sen fram tills att vi landade på Arlanda. Jag och Rasmus kunde till och med kolla en film och bara mysa. Du vet så som man gjorde när man reste innan man fick barn. 😉 

 

    

   

När vi väl kom av planet ville vi bara ut till vår älskade familj som stod ute och väntade på oss men dessvärre dröjde det nästan 2 timmar innan vi fick se dem. Det hade nämligen strulat med bagaget så först fick vi vänta jättelänge vid bagagebandet men ingen av våra fyra väskor dök upp. Till slut var vi en skara människor (samma skara som hade sprungit tillsammans på Dubais flygplats) som fick inse att våra väskor nog inte skulle dyka upp. 

Då fick vi ställa oss i nästa kö för att anmäla att våra väskor inte kommit. Suck! Det kändes som ett hån då vi visste att där på andra sidan stod vår familj och väntade på oss. Hur som vi var ju tvungna att göra detta så vi köade snällt. Helt plötsligt började rullbandet röra på sig igen och tre av våra fyra väskor dyker upp. Min var dock på villovägar så efter att ha anmält den försvunnen kunde vi äntligen gå ut. 

Och där, där stod de allihopa och väntade på oss. Det blev kram- och pusskalas och en hel del tårar. Som jag saknat dem alla och oj så härligt det var att äntligen få se dem igen! Syster och Fred hade gjort en jättefin välkomstskylt med bild på mig, Rasmus och Noah. Så gulligt och väldig tur eftersom det hade gjort att några av våra medpassagerare som sett att våra väskor var borta hade informerat syster om att vi var där inne men var tvungen att fixa med väskorna innan vi kom ut. Så gulligt av dem! 

   

 

 
  

  
  

 
Efter kramkalaset åkte vi alla hem till oss på Kungsholmen. Rasmus mamma Lena hade fixat mat till alla och handlat och fixat införstår hemkomst. Jag har världens finaste svärmor! Noah var överlycklig över att vi var så många och han gjorde sig hemmastadd väldigt snabbt. Lekte med sina leksaker och busade med faster och kusinerna. Som jag älskar min familj, jag är verkligen lyckligt lottad! 

Vid sextiden däckade Noah och jag och R höll oss vakna till 21 innan vi somnade som små barn. Noah och Rasmus gick sedan upp vid 2.30 och jag vid 4.30. Nu vilar Noah och vi vuxna har fixat med packning och så här hemma. Skönt att få ordning på allt med en gång. Nu hoppas jag bara att min väska kommer idag så att jag slipper gå omkring i Rasmus kalsonger. 🙂

Stor kram!