Jessica Olérs Brelid

Igår var ju vi barnvakt till min syster barn Alfred och Alma. Vi hämtade Noah på förskolan och åkte sedan direkt ut till Nacka där de bor. Noah var som alltid när han ska få träffa kusinerna superuppspelt och när han såg Alma började han fnissa hysteriskt. Älskar att de är så nära och har så fin kontakt. Alfred och Alma är helt fantastiska med Noah och har ett sådant tålamod med honom. Leker och busar med honom. Läser böcker och bara myser. Bästa syskonbarnen! Noah är som en tornado i jämförelse med dem, hörs konstant och sitter inte still en sekund. Syster säger att jag var så när jag var liten så det är väl payback time nu antar jag. 🙂 

Vi hade i alla fall en superhärlig kväll ute i förorten och jag kan faktiskt känna att jag nog snart är redo att flytta från stan. Vågar knappt säga det högt eftersom vi i februari får flytta in i vår nya lägenhet men det är så jag känner. Kunna ha lite större ytor att röra sig på och komma närmare naturen. Några år kommer vi dock att vara kvar i stan men sen vill jag nog flytta. Kanske inte till ett hus men ett radhus skulle kännas bra. Få se om jag får med mig Rasmus på det tåget. 

Efter middagen som bestod av pannkakor (enligt önskemål) till barnen och pasta med supergod tomatsås och en salsiccia till mig och Rasmus bänkade vi oss framför Fångarna på Fortet. Tänk att jag för många år sedan var med i det programmet. ? Alfred och Alma tycker det är jätteroligt och vill alltid höra om när jag blev fast i fängelset. Det var faktiskt en superrolig upplevelse, ja kanske inte just fängelset men allt det andra. Är glad att jag fått chansen att vara med i detta kultprogram. 

Barnvakteriet gick verkligen hur bra som helst, det är liksom ingen uppoffring att passa dem utan bara mys. Vi bestämde att vi snart skulle köra igen, men att jag, Alma och Alfred ska gå på bio eller något så får Noah vara hemma med Rasmus. Känner att det annars är svårt att ge dem min fulla uppmärksamhet vilket jag vill. De är ju mina små älsklingar och innan Noah kom så träffade jag dem i princip varje dag. Då bodde de ju också fem minuter från oss så det var lite enklare då. Nu blir det mer sällan men de är fortfarande väldigt speciella för mig.

Det här med tre barn gick ju faktiskt riktigt bra, så vem vet…i slutändan kanske jag och Rasmus står där med Noah och två ungar till. Det känns främmande nu men man vet ju aldrig vad framtiden planerar för oss. 

Nu ska jag lägga från mig telefonen och ägna mig åt min man. Vi har nämligen checkat in på hotell och ska ha date till i morgon. Så mysigt!

Önskar dig en fortsatt fin lördag!

Kram, J ❤️