Just nu så är Noah inne i en extremt mammig period. Han har haft sådana perioder tidigare också men denna gång är det värre än någonsin. Om jag är med så är det bara jag som gäller. Rasmus är inte vatten värd. Det är inte det att han ignorerar honom utan han är inte snäll med honom. Riktigt elak emellanåt faktiskt. Vet inte riktigt hur jag ska hantera detta då Rasmus blir ledsen och känner sig otillräcklig och jag känner mig frustrerad över att vara den som ska göra allt med Noah annars blir det tårar och skrik.
Häromdagen fick jag så ont i magen när jag skulle gå till jobbet. Noah klamrade sig verkligen fast vid mig och var så ledsen. Rasmus berättade att han var ledsen en bra stund efter att jag hade gått och han lät inte Rasmus trösta honom. Varför blir det så? Och framförallt, vad kan man göra för att få det att vända. Så att det blir en bra balans mellan mig och Rasmus? Vi försöker hålla fast vid varannan dag, alltså att lägger jag en kväll lägger Rasmus kvällen därpå. Samma sak med mornarna. Det är bara det att för mig blir det aldrig sovmorgon eftersom Noah skriker som en stucken gris när Rasmus kommer för att ta upp honom. Vilket resulterar i att jag blir klarvaken och inte kan somna om. Ett tag går det ju men snart känner jag att jag får ta en natt borta. En natt då jag får sova ostört en hel natt och kunna sova ut på morgonen. Drömmen! 🙂
Känner du igen dig i det jag skriver? Har du tips, trix, idéer på hur vi kan vända denna mamas boy så att även Rasmus får vara med honom? Ska vi bara vänta ut det? Låta honom få som han vill? Känner mig så villrådig så tar tacksamt emot dina klokheter. 🙂
Kram!
Känner igen det och tycker den där fasen kommer och går med jämna mellanrum.. Just nu är vår 3,5 åring mammig och blir hysterisk om jag inte gör saker som duscha honom, borsta tänder, sova med honom osv.. Det går bra att busa med pappa och leka men inte mer typ. Här brukar det gå över sv sig själv efter ett tag.. Ibland har pappan fått göra något så de fått extra egentid ihop och det kan hjälpa lite men vi har valt att vänta ut det och till största del möta honom där han är… Känns inte värt att han är hysteriskt ledsen, det blir ju inte roligt för någon av oss. Men det är ju kämpigt ibland som tex när kroppen skriker efter en hel natts sömn och sonen vägrar låta pappa vara med honom på natten;)
Exakt så är det hos oss Jess, Noah busar och leker med pappa men allt annat vill han att jag ska göra. Håller med, orkar inte ta alla fighter så ibland bara gör jag för att slippa skrik och gråt. Just nu känner jag mig dock ganska sliten så funderar på att rymma iväg en natt så att jag kan få säga en hel natt östörd. ? Kram
Om jag känner igen mig!!Jag har en 3 1/2 åring här hemma som alltid varit väääldigt mammig.Mysigt men samtidigt väldigt krävande.Är jag hemma så är det oftast bara jag som får hjälpa till med påklädning,tandborstning eller vad det nu kan vara annars skriker eller gråter han.Nu jobbar jag varannan helg så han och pappan får ju mycket tid tillsammans ändå och då fungerar det bra.Det kanske kan hjälpa om Rasmus och Noah gör någonting själva lite då och då?Något som blir deras grej.Förstår att det är jobbigt nåde för dig,Rasmus och Noah.Jag tror visserligen att det kommer att bli bättre med tiden men mam vill ju gärna hitta någon bra lösning på en gång.Jag hoppas att du kan få bra tips här som kan vara användbara.Mitt tips va som sagt att de hittar på något själva då och då.Kanske en aktivitet,gå och bada eller någonting annat som Noah tycker om att göra.Jag vet hur tufft det kan vara.Kram fina du
Tusen tack Mikaela för ditt engagemang, tips och råd. Det betyder massor för mig. Det är många som har sagt precis som du, att Rasmus och Noah ska få lite egentid utan att jag är med så så får det nog bli. Så att vi hittar tillbaka till balansen för så som vi har det nu tär verkligen och är så frustrerande. Stor kram!
Det som har hjälpt här är att den som inte är ”favoriten” så att säga får egentid med lilla regelbundet. Gjort en heldag. Kanske tagit en helg till Framor/Farfar el Mormor/Morfar. Förstår att det är skitjobbigt för er alla tre. Kram
Ja, det tipset har jag fått från flera håll Nina så värt att prova. Kanske redan till helgen, vi får se. Kram!
När vår dotter va mindre hade hon en period på ett par månader när det bara var pappa som gällde. Bankade på toalettdörren om han var där, skrek efter pappa på dagarna osv…
Det var ju helt fruktansvärt för mig som mamma men vi körde inte strikt varannan dag (för vi orkade inte bråken och set tärde mer på mig än att låta henne sova med pappan) utan att vissa dagar var det jag som gjorde allt. Då förberedde vi henne så gott det gick under dagen på vad hon och mamma skulle göra. Till slut gav det med sig men jag tror inte det har så mkt med vad vi gjorde utan mer att hon växte ur den fasen.
Vi valde alltså helt enkelt att vänta ut det. Det var ju givetvis inte så att pappan gjorde allt men vi lät henne bestämma vissa saker för att få va med och bestämma och vissa saker bestämde vi. Har för mig att de har någon fas där de ska frigöra sig och bestämma över sitt eget handlande. Kanske han är i nån sån fas nu?
Det går iaf över även om det är så jobbigt att vara den ”bortvalda” :-/
Tack Malin, det är lite så vi har gjort hittills. Så skönt att höra att er dotters fas gick över av sig själv. När man är mitt i det så har man ju så svårt att se det. Nu känns det som att det alltid kommer att vara så här. 🙂 Idag har han dock myst med Rasmus och velat vara nära. När det skulle läsas bok så var det pappa som skulle göra det. Antar att allt har sin tid och ett tu tre så är denna fas över och det kan återgå till det normala igen. Eller så kommer en ny fas. 🙂 Kram!
Känner absolut igen det. Våra barn har varit där och haft perioder då bara mamma duger.
Vi gav inte efter – även om det såklart kändes jobbigt ibland. Vi tyckte inte att de skulle få välja mamma före pappa eftersom det blir negativt för alla i längden. Många gånger skär det givetvis i mammahjärtat när ens barn gråter efter en och man inte går dit. Jag tröstade mig med att det är såklart inte är ”synd” om barnet när de är med sin pappa och att jag inte vill ha en situation där bara jag duger. I en del fall kändes det dessutom som ren och skär trots från barnens sida och det vill vi såklart inte ge efter för.
Det finns såklart inget facit, men våra flickor som idag är åtta och tio är idag lika mammiga och pappiga. 🙂
Lycka till!
Åh tusen tack Malin för att du delar med dig. Det är så där vi har tänkt och ofta lever efter men ibland så orkar jag inte med gråt och bråk och bara gör för att få lite lugn. Vet att det inte ä optimalt så ska bli bättre på att även låta Rasmus ta ett steg fram. Kram
Testa att låta Rasmus ta en vecka i sträck där han har huvudansvaret hela dagen. Från morgon till kväll. Det har hjälpt med mina i alla fall. Jag skickade iväg mamman på annat och ”tog smällen”. Efter kort tid insåg de att man kan lika gärna ty sig till pappa. Han finns också.
Ah, tack för tips Trippelfarsan! Det ska jag föreslå för Rasmus. Kram