Header Image

Jessica Olérs Brelid

Idén om att starta en blogg kom till när jag och min familj beslutade oss för att spendera sex månader i Australien. Tanken slog mig att det kunde vara roligt för vänner och familj (och alla som tycker det var intressant) att följa vårt äventyr på andra sidan jorden. Efter våra sex månader utomlands är vi nu hemma i Sverige igen och bloggen har fått leva vidare. Här kommer ni att få följa mig och min familj i stort och smått, högt och lågt. Jag kommer att ge er en så ärlig bild som möjligt av livet som fru och småbarnsmamma med allt vad det innebär. Jag heter alltså Jessica Olérs Brelid, är 38 år och lever tillsammans med min familj som består av min man Rasmus som är 27 år och jobbar som arkitekt och vår son Noah som är född i juli 2014. Jag kommer ursprungligen från Dalarna, är till hälften colombianska och jag älskar mat och att resa. Kontakt: [email protected] <a href="http://www.bloggportalen.se/" target="_blank"><img src="https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=162473" border="0" /></a>

Sista kvällen i Kina

Publicerad,

Sista kvällen i Peking tog vi en lugn eftermiddag. Jag passade på att få manikyr så att jag har fina händer nu när jag kommer hem och mötte sedan upp de andra för middag på en italiensk restaurang. Sista middagen men gänget. Sorgligt men samtidigt har vi gjort och upplevt så mycket tillsammans så det ska faktiskt bli skönt att få komma hem. Jag saknar Rasmus och Noah så otroligt mycket och längtar tills jag får pussa och krama på dem igen. Antagligen har jag redan fått göra det när du läser detta då jag misstänker att jag inte kommer lyckas lägga ut detta inlägg. Wi-fi är inte jättebra här.



Innan vi sa hej då till världens bästa värdpar Tobias och Henrik var vi förbi deras lägenhet för att kolla in hur de bodde. Så himla fin var den så jag förstår att de trivs bra! Vi hann även med att prova Tobias fynd, en krona från Mongolien som var…ja, annorlunda men fin kan man säga. 🙂 Hade det inte varit för att de kommer till Stockholm nästa vecka hade det nog blivit ett ledsamt hej då men nu ses vi ju snart igen så det gick riktigt bra. Tycker annars inte om att ta avsked, det känns alltid så himla ledsamt men inte denna gång vilket var skönt. 


Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *