Header Image

Jessica Olérs Brelid

Idén om att starta en blogg kom till när jag och min familj beslutade oss för att spendera sex månader i Australien. Tanken slog mig att det kunde vara roligt för vänner och familj (och alla som tycker det var intressant) att följa vårt äventyr på andra sidan jorden. Efter våra sex månader utomlands är vi nu hemma i Sverige igen och bloggen har fått leva vidare. Här kommer ni att få följa mig och min familj i stort och smått, högt och lågt. Jag kommer att ge er en så ärlig bild som möjligt av livet som fru och småbarnsmamma med allt vad det innebär. Jag heter alltså Jessica Olérs Brelid, är 38 år och lever tillsammans med min familj som består av min man Rasmus som är 27 år och jobbar som arkitekt och vår son Noah som är född i juli 2014. Jag kommer ursprungligen från Dalarna, är till hälften colombianska och jag älskar mat och att resa. Kontakt: [email protected] <a href="http://www.bloggportalen.se/" target="_blank"><img src="https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=162473" border="0" /></a>

Bortbjudna på middag…

Publicerad,

Nu är vi precis hemkomna från en fantastisk middag hos vår vän Johan som precis flyttat in i en ny lägenhet. Är så imponerad att han efter drygt en månad redan är i ordning med sitt nya boende. Allt var klart, det satt till och med tavlor på väggarna. För mig tog det flera år innan jag började sätta upp tavlor. 🙂

 

Kvällens dukning…
 
Det var verkligen en jättetrevlig middag med härliga människor och maten var som alltid god när Johan stått vid spisen. Till förrätt fick vi råbiff, varmrätt var en fisk- och skaldjurssoppa och till dessert fick vi Gino. Allt var magiskt gott, godare än när man går på restaurang vilket är bra betyg till kocken. 

 

Råbiff till förrätt på salladsbädd och en mycket god sås.
  
Kvällens kock oxh värd
  
Hela middagsgänget.
  
Galet god soppa!
S

  

Förberedelser av Gino…
  
   
Noah var också med och provade både råbiff och soppan. Lilla älsklingen gillar verkligen att gå bort och skötte sig exemplariskt. Är så tacksam att Noah (än så länge) är ganska lugn när vi är hos andra, det gör det så mycket enklare och roligare för oss att ta honom med. Han kikar runt lite, spexar och är gärna med i köket. Matlagningsintresset håller i sig.

Innan middagen hann jag även med att prova några brudklänningar. När jag gick från butiken kände jag mig ganska säker på hur jag ville ha underdelen men efter att ha tittat på bilderna syster och Valerie tog under provningen blev jag osäker. Det är två varianter jag väljer mellan, de är ganska lika så får se vilken jag bestämmer mig för. Vill ju att klänningen ska sitta perfekt och framhäva mitt jag på bästa sätt. 

Nu är jag så trött så ögonen nästan går i kors. Måste sova så hörs i morgon.

Kram, J

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *