Ofta när jag och Noah är ute på vår morgonrunda ser vi en kvinna som med all säkerhet är sjuk i någon form av ätstörning. Hon är så otroligt smal, i princip bara skinn och ben. Det ser nästan ut som att benen ska gå av. Varje gång jag ser henne gör det ont i hjärtat och jag funderar på om man ska räcka ut en hand. Men jag vågar inte. Vi känner ju inte varandra, jag är bara en random person som möter henne på morgonrundan. Kanske gör jag fel, jag vet inte. Hade det varit en bekant eller vän hade jag absolut agerat. Jag hoppas att den här kvinnan har familj och vänner omkring sig som agerar och sträcker ut en hand. Om inte, kan det nog gå riktigt illa om hon fortsätter på spåret hon är inne på.
Kram!
