Igår läste jag ett sådant bra debattinlägg skrivet av Kitty Störby Jutbring. Det handlar om allt som vi kvinnor måste leva upp till i dagens samhälle, de höga kraven vi har på oss själva och den obetalda rollen som Projektledare i hemmet vi ofta tar på oss.
Även om jag lever i en någorlunda jämnställd relation kände jag så väl igen mig på många punkter. Just den här Projektledarrollen har jag verkligen tagit på mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den.
Nu är ju jag fortfarande hemma och har tid att fixa hemma men i januari när jag börjar jobba igen kommer jag inte kunna köra på som jag gör nu. Frågan är hur jag ska bryta mönstret?
Jag gillar ju att ha ordning och reda omkring mig, kanske lite mer än min kära sambo. För mig är det stökigt mycket tidigare än för honom vilket betyder att jag är där och städar och plockar innan han ens hunnit reagera på att det kanske behövs städas. Vilket får till följd att det är jag som för det mesta städar hos oss och det känns sådär.
Eller, för det mesta är det ok för jag kan tycka att det är rogivande att städa men jag vill ju inte alltid vara den som står för städning och fix och trix hemma hos oss. Vet dock inte hur vi ska komma dit. Helt ärligt så är städning hemma det enda jag och Rasmus bråkar om. Jag tycker att han är en slarvpelle och han tycker att jag är överdrivet pedant.
Känner du igen dig i vårt dilemma?
Här hittar du Kittys debattinlägg:
http://www.expressen.se/debatt/ja-dagisaren-pajar-tyvarr-sexlusten-1/
Idag tar jag dock ledigt från Projektledarrollen och lämnar över den till Rasmus som ska vara med Noah och köra markservicen hela dagen. Jag ska bara rå om mig själv och tanka ny energi.
Kram!
