Jessica Olérs Brelid

Det är väldigt mycket nej hos oss just nu och jag misstänker att Noah går igenom någon fas av något slag. Han blir väldigt ledsen så fort han inte får som han vill. Alltså så ledsen så att det är som att hela hans värld rasat och förmodligen är det så det känns för honom just då. Han testar både mitt och Rasmus tålamod både en och flera gånger om dagen och gör gärna tvärtemot till vad vi säger. Han testar gränser helt enkelt och vissa dagar kan jag hantera det bra men andra dagar (främst när jag är trött) går det sämre. Då faller jag för hans gnäll och tårar av den enda anledningen att jag inte alla gånger orka lyssna på det. Jag vet att det är fel och att jag borde stå på mig i alla lägen men dessvärre misslyckas jag då och då.

Vet att jag innan jag fick barn sa att jag aldrig skulle låta mitt barn få sin vilja igenom bara för att det grinades och gnälldes. Det får jag snällt äta upp nu. Att bli förälder är en enorm omställning och man vet aldrig i förväg hur man kommer att hantera det ansvaret föräldrarollen kräver. Jag är dock stolt över både mig själv och Rasmus. Tycker att vi är väldigt bra och kärleksfulla föräldrar till Noah även fast vårt tålamod då och då brister. Då är det skönt att vi är två för är det något jag märkt då är det som att vi aldrig är i dåliga faser samtidigt. När jag känner mig svag är Rasmus stark och tvärtom.

Som tur är så är det inte bara gnäll och nej hela tiden utan en hel del skratt, mys och kramar. Noah har även börjat att leka med sina gossedjur på ett annat sätt. Idag stod jag länge och tittade på honom när han hade en konversation med sin kanin. Älskade unge! ❤️

Kram till dig från mig!