jessicaolers

Jessica Olérs Brelid

Annons

Jag förstår att många separerar under småbarnsåren…

Ja, så är det faktiskt. Det som rubriken säger. Jag kan verkligen förstå att många skiljer sig och separerar när barnen är små. När vi väntade Noah sa många till mig att första året är värst men jag håller absolut inte med. Eller så har jag förträngt hur jobbigt det första året var. För mig är det absolut jobbigast just nu. Alla min tid och energi går till Noah så det blir inte mycket över för Rasmus och mig. Vissa dagar känns det som att vi knappt pratar med varandra och gör vi det så är det praktiska saker som rör Noah. Så himla tråkigt och det måste verkligen bli en förändring för så här kan och vill jag inte ha det. 

Känner du med småbarn igen dig? Jag känner mig så trött hela tiden och när Noah väl somnat är jag själv helt slut och redo för sängen. Jag är verkligen beroende av min sömn. Får jag inte sova blir jag inte en jättehärlig människa och tyvärr är det Rasmus som får ta mycket av mina ilskna utbrott. På senare tid har de kommit allt oftare och jag vill bara bli mig själv igen. Orkar inte alltid med mig själv och hur ska jag då kunna begära av Rasmus att han ska orka med mig. :) 

Så nu håller jag tummarna för att Noahs värsta trotsperiod snart är över så att jag kan få mer energi över till mig själv men även till mig och Rasmus. Vi har varit dåliga på att göra saker bara han och jag och vi alla vet ju att en relation behöver näring, kärlek och skratt för att må bra. Hos oss har det varit alldeles för lite av det den senaste tiden. Jag vet att det i vissa perioder får vara så men nu har det varit så lite för länge. 

Även fastän jag älskar att vara mamma till Noah så längtar jag ibland tillbaka till den perioden i livet när jag bara hade mig själv att tänka på. Inte långa stunder men någon gång då och då önskar jag att jag inte behövde vara den vuxna och kloka. Känner att jag och Rasmus måste boka in ett dygn då vi släpper alla måsten och bara fokuserar på varandra. Gör det som faller oss in utan att behöva tänka så mycket. Så som vi levde innan Noah kom. :)

Tills dess tänker jag tillbaka på vår bröllopsdag och fylls med fina och kärleksfulla minnen. ❤️


Kram, J 

Kommentarer
jessicaolers

Kommentera

  1. jessicaolers
    jessicaolers

    Sandra, så roligt att jag har en läsare från vårt grannland! :) Det är verkligen helt galet jobbigt att vara förälder idag, det finns så mycket man som mamma ”ska leva upp till” och i media matas man med hur perfekt allting ska vara. Verkligheten ser ju inte så ut och det är det som ställer till bekymmer tror jag. Jag känner verkligen igen mig i tröttheten du beskriver, man får liksom inte lust till någonting utan det enda man orkar med är att överleva. Och så vill man ju inte ha sitt liv. Jag ska genast boka in en hotellnatt för mig och Rasmus. Och då också vara i nuet när vi får till vår date. Ta bort telefoner och annat som stör och bara ägna oss åt varandra. Hoppas att det vänder snart för oss båda. Tror verkligen på träning, det hjälper mig enormt mycket. Kram, J

  2. jessicaolers
    jessicaolers

    Tack Johanna! Visst är det skönt att veta att man inte är ensam, för mig underlättar det jättemycket. Heja oss som orkar kämpa, snart snart hoppas jag att vi får lugnare tider. :) Kram, J

  3. jessicaolers
    jessicaolers

    Så bra idé Stina…för när orken och lusten inte ens finns för att planera något roligt så känns den där dejtboxen som räddningen. Du är absolut inte ensam, vi är många som känner så här men alla pratar inte om det. Kram och styrka till dig.

  4. jessicaolers
    jessicaolers

    Tack Mia för att du sätter ord på mina känslor, precis som du kände dig känner jag mig till och från nu. Inget känns roligt för man är så trött och dränerad på energi. Skönt dock att höra att det blir bättre, det är min räddning nu. Ska försöka hitta en räddningsstund för oss också. Vore så skönt att hitta något där det slipper blir skrik och bråk. Tack för att du följer min blogg. Kram, J

  5. jessicaolers
    jessicaolers

    Åh bli inte det Maria! Jag tror att vi fått en kille med mycket känslor och mycket egen vilja och då blir dessa trotsperioder lite jobbigare att hantera. Ett tips för att hitta tillbaka till den härliga känslan direkt efter bröllopet…titta på bilder tillsammans och prata om dagen. Det väcker minnen och därmed känslorna till liv. Underbart med egentid på lördag, njut! Kram, J

  6. jessicaolers
    jessicaolers

    Det är precis så jag känner Nina och inser att mycket ligger hos mig själv. Förväntningar på hur jag tänkt/önskat att det skulle bli och så blir det något helt annat. Jag tror att jag måste sänka kraven på mig själv, känna att det är ok att inte vara perfekt så länge man överöser sina små med kärlek. Tack för energin och dina kloka ord. Stor kram, J

  7. jessicaolers
    jessicaolers

    Tack Elin för din fina kommentar, blir så glad att du och flera med dig uppskattar mitt ärliga inlägg. Vi hade faktiskt ett prat jag och Rasmus och efter det har det känts bättre även om jag förstår att det kommer att vara en period nu när det kommer att vara extra tungt. Viktigt då att man pratar, pratar och pratar lite till. Jag tror att det är felet vi gjort, vi har inte kommunicerat för att vi inte har orkat. När väl Noah sover är man så slut så man orkar bara vara med sig själv och stänger ute den andra. Inte bra! Jag hoppas dock att vi efter detta blir bättre på att kommunicera. Kram, J

  8. jessicaolers
    jessicaolers

    Vi har faktiskt funderat på det Sandra och tar hjälp då och då men nu var det längesen vi tog hjälp av barnvakt för att göra något mysigt bara vi. På senare tid har det varit mest för att lösa logistiken och vardagen. Tack för tips om din dotter också, det är absolut ett alternativ. Var bor hon? Kram, J

  9. jessicaolers
    jessicaolers

    Så glad att jag med mitt inlägg kan hjälpa, du är inte ensam. Jag tror att alla mammor någon gång känner som du. Och de som säger att allt bara är toppen ljuger eller så har de inte haft ett liv innan barnen kom. Det låter kanske hårt men så tror jag att det är. Pepp och styrka till dig! Kram, J

  10. jessicaolers
    jessicaolers

    Tack Frida för din fina kommentar! Känns skönt att veta att det blir bättre, det gör att man orkar lite till. Vi hade faktiskt ett mycket bra samtal häromkvällen jag och Rasmus och båda två kände att efter det så blev det lite lättare. Vi ska även försöka hitta mer tid bara han och jag så att man inte glömmer bort varandra i allt det andra som vardagen kräver. Kram, J

  11. jessicaolers
    jessicaolers

    Så roligt att vi hade samma underbara präst! Heja er att ni är bra på att be om hjälp, där behöver jag bli bättre känner jag. Jag och R hade dock ett bra samtal häromkvällen så det känns som att vi är inne på samma spår och det är ju bra. :) Pepp och kärlek till dig! Kram, J

  12. jessicaolers
    jessicaolers

    Tack Hanna för pepp! Jag vill verkligen vara ärlig i bloggen och för mig är föräldraskapet ingen dans på rosor. Jag älskar Noah över allt annat men periodvis är det galet jobbigt att vara mamma. Tror på att visa verkligheten, precis som den är. :) Kram, J

  13. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

    Jag tror nog att de flesta går igenom sånna faser! Härligt att du vågar berätta, upplever ofta att många bara skriver om och berättar om det fina och vackra med föräldraskapet så därför känns det extra bra när någon vågar vara ärlig.
    Vår dotter är fem och det blir bättre, jag lovar ❤️ Håll ut ska du se att det kommer en vändning, kram

  14. Solin

    Jag förstår också hur vissa glider ifrån varandra. Det är verkligen inte lätt alla gånger. Vi har en på 3år och en på 6 mån. Vi gifte oss strax efter er ( med samma präst, det har vi redan skrivits om men tycker fortfarande det är kul) och jag och min man har inte sovit en natt i samma säng själva än. Och även om jag inte ska får jag dåligt samvete. ‘En jag prioriterar också sömn och en dag med barnen är så intensivt och den lille är ju som klistrad att när min man kommer hem behöver jag SPACE!! Inte lätt. Men något jag tycker jag är bra på så är det att be om barnvakt så vi har varit ute och ätit iaf och snart så är minstingen såpass stor att vi kan lämna över natt. Så kan man få hjälp så ta den! Käka brunch eller hotellnatt. Vad som!! Lycka till!

  15. Nina

    Fint och ärligt skrivet. Känns ofta som att vi bara driver Familjen AB och att man ser sin partner mer som en resurs och inte som sin livskamrat.

  16. Frida

    Läser din blogg och så givande att läsa just din ärliga blogg. Fick tvillingar för 7 år sedan och känner igen mig precis hur du beskriver det. Men tro mig det blir bättre och Den viktigare grundstenen är kommunikation mellan föräldrar. Så att man förstår varandra. På riktigt. Ibland är uttrycket, bryt ihop och kom igen väldigt nära till hands. Jag bröt ihop och beklagade mig för min man, fick ur mig allt det negativa och sedan körde man på igen.. med nya tag. Så höll det på.. tills det blev bättre och jag LOVAR dig att det blir det. Rätt som det är så är det bra igen.. Men förstår din frustration!
    Ni kommer fixa detta som en familj. Ni verkar så fina! Kram

  17. Frida

    Läser din blogg och så givande att läsa just din ärliga blogg. Fick tvillingar för 7 år sedan och känner igen mig precis hur du beskriver det. Men tro mig det blir bättre och Den viktigare grundstenen är kommunikation mellan föräldrar. Så att man förstår varandra. På riktigt. Ibland är uttrycket, bryt ihop och kom igen väldigt nära till hands. Jag bröt ihop och beklagade mig för min man, fick ur mig allt det negativa och sedan körde man på igen.. med nya tag. Så höll det på.. tills det blev bättre och jag LOVAR dig att det blir det. Rätt som det är så är det bra igen.. Men förstår din frustration!
    Ni kommer fixa detta som en familj. Ni verkar så fina!

  18. Emma

    Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag känner exakt likadant!! Dessvärre är min dotter bara 3 månader snart men jag saknar mitt liv innan barn jätte mkt. Hemskt att säga men kan ibland känna att jag ångrar att jag skaffade barn. Jag har aldrig varit en person som tycker om barn… Skönt att du vågar berätta dina känslor då man bara ska njuta av sina barn hela tiden enligt andra människor. Kämpa på!!! Kram

  19. Ann-Sofie

    Jobbig period ni har och jag känner igen mig. Det kommer bli bättre. Vår dotter har precis fyllt 3 år och jag tycker det har börjat bli lite lugnare nu. Om än hon fortfarande kan göra tvärtom och vägra göra vissa saker så är det inte lika ofta som när hon var 2 – 2 1/2år. Nu lyssnar hon bättre. Så härda ut, bättre tider kommer.

  20. Sandra

    Barnvakt kanske kan vara en idé för att ni kan få datenights. Glöm inte att du är mer än bara en mamma. Sonen kommer inte må dåligt för att ni är iväg. Han kommer snarare vinna på det. Om ni är intresserade har min 17 åriga dotter många år av erfarenhet från att passa min yngre dotter. Hon skulle säkert bli uppskattad av sonen och mest av er!

  21. Elin Dahlström

    Ni är inte ensamma.. Första året som kantades av kolik och vakna nätter känns som en piss i havet och jag vet inte varför! Just det där att tid och ork för varandra inte finns tror jag är sen största boven. Vår dotter är född i Mars 2014 och kräver ju uppmärksamhet på ett helt annat sätt nu, vilket givetvis är helt underbart… Men jag vill ju att hon ska få växa upp med en mamma och en pappa under samma tak :) Det viktigaste av allt är att man pratar med varandra. Om ”varför det är såhär just nu” och tar reda på hur den andra känner. TUSEN TACK för ditt ärliga inlägg som känns otroligt aktuellt. Varma kramar!

  22. Fotograf Nina Jarlholt

    Fina du❤️Finns inga enkla svar eller rätt lösning på dina bekymmer, jag är helt säker på att ni snart är på banan igen. Att både ni som par och som familj rätt vad det är, är i harmoni igen.

    Jag känner igen mig väldigt i det du skriver och minns att just den åldern vid 2 var tuff, framförallt med vår stora kille. Eller kanske inte så mycket med vår kille utan jag med mig själv. Det är en ny fas, bebisen är ett minne blott och för mig tog det tid att hitta tillbaka till mig, hitta min roll som mamma, partner och egen person när bebisperioden var över. Så när trotsen kom, tröt mitt tålamod snabbt för att jag trapade på för glatta livet inombords.
    Har inga konkreta tips men skickar en kram, energi och kanske hjälper det att veta att det går över. Finns om du vill prata 💓

  23. Maria

    Blir lite rädd når du säger att det blir värre. Jag tycker att det är supertufft nu med en 13 månaders. Är precis som du trött hela tiden och känner mig inte alls särskilt kär trots att vi gifte oss för knappt tre månader sedan. Det blev verkligen en kort smekmånad för oss. De flesta jag talat med säger att det släpper rejält nånstans när barnet är 2-3 år så vi hoppas på det och får härda ut! Och du gör nog rätt i att se till att ni får lite egentid bara du och Rasmus. Vi ska lämna till farmor på lördag och bara vara hemma, se på serier och SOVA!

    Kram

  24. Mia

    Känner så med dig! och igen mig. Mina barn har varit väldigt mammiga och även om jag älskar dem över allt annat så har jag flera gånger kännt mig kvävd när de bara velat ha mig och ratat sin pappa. I perioder blev det tufft för hela familjen då min man kände sig sårad och jag bar allt annat än glad. Ständigt trött och noll energi då jag kände att jag blev dränerad av barnen… Men! Mitt enda ”råd” är kämpa på och försöka att stå ut. Det blir bättre❤️ När min nu mer 4-åring var i Noahs ålder var det väldigt mycket gnäll här också. Man blir tokig! En period åkte vi till badhuset bar och varannan dag dör det var enda stället som var konfliktfritt och vi kunde skratta och känna livet i oss för en stund. Då orkade man lite till hemma sen.
    Hoppas att ni hittar era ”räddningsstunder” i er familj❤️ Tack för en jättefin blogg!
    Kram

  25. Stina

    Åh förstår dig precis. Det är tufft och det blir inte mkt tid över till ett vi, inte minst ett jag. Skönt att höra att jag inte är ensam. Vi funderade faktiskt på att skaffa dateboxen.se. Känns nästan som att vi skulle behöva att nån annan planerar en aktivitet att göra tillsammans hemma varje månad. Kram ❤

  26. Johanna

    Hej! Jag känner inte dig och halkade in på din blogg av en slump. Men det känslorna och det jobbigt trotsiga med ditt barn känner jag så väl igen mig i. De är som jag själv har skrivit inläggen. Ville bara säga att du inte är ensam att känna så här. Och längtar själv till den jobbiga perioden är över för oss och våren dotter. Många styrkekramar

  27. Sandra

    Jag förstår dig helt! Min dotter är 1 år och 7 månader och har börjat trotsa redan nu, tidig som hon är med allt. Hon är väldigt temperamentsfull och har alltid varit ett väldigt krävande barn. Jag känner att den tyngsta tiden är just nu. Småbarnsåret var helt galet, totalt vansinnigt med kolik i fem månader och jag som tog 6+ månader på mig att bli mig själv efter en dramatisk förlossning. Det första året handlade bara om överlevnad, och vi fortsatte pussas o kramas som vanligt. Men nu? Nu är man trött på ett helt annat sätt, en annan nivå. Det är nu jag hinner fundera på saker mycket djupare, det är nu både sambons och mina alla fel, alla egna misstag och brister kommer fram till ytan. Det är nu det är T U N G T att överleva! Vi fick just möjlighet till en natt tillsammans, med middag och hotellövernattning, bara vi två. Det hjälpte enormt! Nu kommer jag också att börja träna för att få rensa tankarna några gånger i veckan så tror det kommer hjälpa också. Vi klarar detta! Allt går bara man vill. Kämpa och kramar av en läsare från Finland!

Annons
stats